Nu är vi häär!

Efter att ha varit på väg i 29 timmar, sovit som två utslagna katter i 14 timmar, gråtit till Titanic (smart att se katastrof-film när en flyger btw), festat med vår nya polare Jordan, druckit ananascocktail, handlat på lokala bensinmacken, lyssnat på tämligen högljudda brunstiga katter och lånat ett ex av lonely planet känns det nästan verkligt att vi är framme i Sianoukville.

Hela resan har gått smidigare än smidigast. Inga köer någonstans, allt bagage framme direkt. Pino hämtade oss i Phnom phen och den goa värmen slog skönt mot oss. Resan innehöll dessutom ett oväntat möte med piloten Jordan, som vågade hänga med oss trots att han missuppfattade Sandras skämt om sitt pass där hon ser ut som en cereals-killer. Hilarius, tyckte jag, göteborgare som jag ju är, men ja... Det slår aldrig fel det där med att, efter att ha suttit bredvid varandra i oändligt många timmar, börjar snacka vid frukosten innan landningen. Vi tog igen den tiden på Suvarnabhumi i Bangkok. Synd, kan jag tycka, att ni inte kan höra Sandras uttal av denna flygplats men hon lät fullare än jag klockan 05.00 på en spelmansstämma, trots 0% alkohol... Ja ni förstår.  

Imorgon ska vi träffa Jennifer på skolan och planera för praktiken nästa vecka. Bara det känns otroligt spännande. Sen ska vi börja utforskandet av Sianoukville.

Ps. Jag har fått lån och bidrag från csn!!! Retroaktivt för hela hösten och nu på våren!! Tack Jonas Sjödin för beskedet på Arlanda strax innan boarding. Sandra påminner mig om detta då och då, vilket nästan får mig att skrika högt varenda gång. 

Hepphepp nu är vi pepp!